En mor av gammal skugga
bar sina döttrar som mynt
i en ficka av tystnad.

Hon ledde dem till en famn
som luktade sötad makt,
ett rum där väggarna viskade
om köpta samveten
och förlorade namn.

Döttrarna gick som sömngångare,
inte av vilja
utan av världens skeva lutning.

Och modern —
hon trodde sig klok,
en strateg i nattens ekonomi,
men hennes händer
bar märken av förräderi
mot allt som kallas framtid.

I slutet stod bara en spegel kvar,
och i den spegeln
fanns ingen att skylla på
utom den skugga
som kallade sig mor.

Poetisk aikido mot utsugarna
Inte bara en stam,
inte bara ett namn,
utan en mörk marknad
som byter flagga
till profitens vind.

Säljare har ingen etnicitet,
de har bara tomma ögon
och räknande händer.

Kvinnor är inte varor,
utan stjärnor som slits ur omloppsbana,
faller genom korridorerna
i en värld som har glömt
att säga "nej".

Och du, poet,
lyfter ordet som en lampa,
inte för att bränna någon,
utan för att belysa
hela mekanismen
som livnär sig på mörkret.