Jag har försökt att springa ifrån

mig själv när jag blir rädd

men skuggan är ju alltid där

och tårarna syns i hela ansiktet

men nu har jag lärt mig

att bara springa på natten

då mina tårar inte märks

och skuggan hittar mig inte

han kommer inte ikapp mig.

Men framtiden gör sig påmind

och knackar mig på skuldran

när regnet piskar min hud med taggtråd

mina kinder har sprickor och det känns

som om det rinner lava i dom.

Men mina smärtor fastnar i en

regndroppe och jag befinner mig

i armarna av förlåtelse.

har legat och vilat mellan

en ängels silver vingar och fått ro.

Känner styrka och trygghet

jag kan inte dela på hav

men jag kan väl göra spår i vetefält.

Jag har blivit träffad av en slängkyss.