Vad jag än läser
får jag bita mig i läppen
för att stävja stormen,
bliven en nödventil
för dagens alltför vilda känslor;
bita hårt
för varje glasklar erinring,
identifierande mig med minsta våps
längtan här i livet;
hela grässlätters omilda rörelser
under vindbyarna;
myroras särskilda gruppmedvetande
därute i skogssuset
och minsta orättvisas allmängiltighet

Jag får bita mig i läppen
för tunnaste solstråle
som lyser upp ett ögonblick
med insikt;
bita mig hårt,
bita mig blodig
för bilden av en gammal vän
som betytt allt
och blivit gammal;
bilden som stiger i mitt huvud,
blöda för allt som smekt
och slagit,
och alla som rör sig oroligt
i mina känslor
och allt ärligt som sagts