Bänken står där ensam i parken grå och utsliten.

Många människor suttit där tidigare

I träverket är det ristat in många ord av kärlek

Ett par slår sig ned och  håller om varann

De är helt tysta

Efter en stund vänder sig mannen mot kvinnan

Minns du här satt vi för tio år sen

Hjärtat är kvar i armstödet som vi rista in

Hon ser ömt på honom och  säger  med varm röst älskar dig 

De reser sig  och promenerar iväg lyckliga ha varann i livets gång

Bänken står fortfarande  kvar ensam