Frågan om David var min pappa varierar aldrig beroende på .

Inom vår familj var pappa pappa fast han själv aldrig lyckades lära sig förstå hur viktig han var. Han hade en kropp och gick omkring här på jorden i över 90 år som en viktig del av vår familj.

Vi behövde aldrig tveka över om han var på riktigt eller bara nåt man skulle tro på.

Han var född av en riktig kvinna som vi kallade farmor och hon hade haft sex med farfar så att pappa kunde födas.

När pappa dog gömdes aldrig hans kropp bakom stenar, i en grotta, utan vi gjorde som alla gör med sina döda. Lät begrava honom i jorden och ingen hade några fantasier om att han skulle börja leva och ta sig förbi läkare och andra där på sjukhuset för att plötsligt kunna flyga uppåt i luften.

Vi tror att varje människa har en pappa men att många inte nöjer sig med det utan vill ha en slags människofågel som flyger upp till nån man kallar gud som egentligen sägs vara identisk med han som kan flyga. Och båda han har skapat allting vill man tro men tidslinjerna skär sig allt som oftast när man ska berätta i vilken ordning saker och ting kom till och VARFÖR DOM KOM TILL strider dom lärde ännu om.

Om en psykotisk patient berättade det här skulle man kolla hans medicinering
men vi som är friska får tro på vad som helst och slippa medicinen fast vi blir deppiga i stället och får annan medicin.

Och sen när en frisk som inte tror på flygande döda människofåglar som lever och talar med en som gör det så kan det bli krig för det sa kristendomslärarn i skolan. Han hette Josef. Och Mårten.



Snipp snapp snut, nu var sagan slut.