Nu anas blott den tid av dolda rum
där varje frö av himlars ljus betäcks;
när löv av stjärnan töas i sin lund,
må ögnas då, var knopp, så ljuvt förtäckt.

Marie, sköldemö och sturska piga,
gård och blad vill du oss skydda, himlasänd;
ska du, gåvan, lyckans nycklar giva,
i otur'n ta din tur och bli vår vän?

I retur, var vår bör vintern tvinna,
retro i affekt att cykliskt minnas;
oss föga lönt ej prisa sådan pakt.

När vårligt blick den stöps av stjärneljus
och fåglar reds i boet som i rus,
höjs skål av bäcks kristall, för vinterns akt.