Är det egoismen i praxis
som skapar motvind,

eller den nynnande tragiken,
melodin av ditt namn på min tunga,

Åt dens nyfikna namn har
jag ropat ut i dimfogade
tomheten,

hesa stön och sprucken sång

det du hörde i
hennes dödstal,

har nu skrattat mjukt
till ditt inte så roliga
killskämt,

samtidigt som döden
spelar motvind
emot ditt
vackra ansikte.