... av din blotta existens
får de falnade 
och sedan länge svalnade
glödhärdarna inom mig
att vakna till liv ...

Din röst
tillsammans med din blick
tänder upp eldar
i varje litet skrymsle och vrå
och får mig minnas
hur det känns 
när du mig berör
så som blott bara du
kan göra och så gör ...

När jag känner dig
så där nära tätt intill
och du berör mig
så som du vet
att jag vill ...

... då väcks 
alla den glöd
och de eldar 
som under 
din närvarande frånvaro
över tiden släckts
till fullt liv igen ...

Som om
tiden då du ej var
ur minnet 
raderats ut
och intet spår
av din frånvaro
ej längre finns kvar ...

Du som är den dig
som för mig är ämnad
så som jag jämväl
så ock är ämnad för dig  ..

Saknar känslan
blott bara du 
förmår 
att väcka till liv inom
varje litet skrymsle och vrå
i hela mig ...

Du fattas mig!