Ångest, som även den kan sägas hålla människan
i sitt grepp, när den kommer och går. Där kan det
beskrivas som 'inbrott i själen' eller som att
'gå genom isen' och så uppstår känslan av att

befinna sig under den, att en del ljus 'tränger igenom'.
Men så länge som ångesten 'sitter i', det är som att
inte hitta ett hål, eftersom isen sluter sig igen.
När ångesten släpper sitt grepp om

individen, släpper rädslan och paniken.
Rätt vad det är, befinner sig människan i ett som
hav av solsken igen och jaget befinner sig inte längre
nere i kylan och mörkret, utan uppe och ute igen.