De döda människorna på bårhuset och deras kroppar som upplöses och svartnar medan levande människor går omkring och shoppar euforiskt och hängivet på de eleganta köpcentren. De döda är inte längre ekonomiska varelser och enheter som gör allt för att verka normala och ha allting under full kontroll. Döden en otrolig befrielse i en värld som är på dekis. Kroppar som kremeras medan vi jublar över ännu ett svenskt guld i de helt fantastiska Olympiska Spelen. Vem som helst kan dö när som helst och på vilket sätt som helst. Nya människors döda ruttnande kroppar anländer till bårhuset och de anhörigas kärlek och sorg. Det blir allt ljusare på dagarna. Februari är snart slut. Nyförälskade par som flanerar hand i hand längs Svartån ned mot Wadköping. Begravningars fridfulla stillhet av ett tacksamhetens ljus. Några barns första illvrål efter att ha lämnat mammas livmoder. Det är final i damernas hockey mellan Kanada och USA ikväll. Ishockeyns magiska charm. En äldre kvinna som drar sitt sista andetag och barnen, barnbarnen och barnbarnsbarnen som andäkigt låter tårarna falla i en kärlek och saknad av astronomiska mått. Att dö, att äntligen få slappna av och bli kvitt alla problem. Att få somna in till tonerna av
Erik Satie och familjens ömsinta närvaro.