Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ode till de bruna

Jag ser ett hjärta, du ser en pistol.
Jag ser hopp, du ser förödelse.
Jag ser människor, du ser monster.
Jag ser framtid, och du ser skräck,
Jag ser det förflutna, och du vill låsa fast oss där.

Jag vill se gryning, du vill se evigt mörker.
Jag vill se drömmar, du målar upp dystopier.
Jag vill se en mänsklighet av kärlek, du vill inte se mänsklighet alls.
Jag vill se framtid, du vill se det förflutna
Och du vill låsa fast oss där.

Vi vissnar i hopplösheten som du kallar näring.
Vi ruttnar i den soptipp du kallar seger.
Vi förfaller i den värld du kallar rättvis.
Vi förgås i din strävan efter det oföränderliga förflutna.
Som du aldrig vill lämna.

Du känner dig trygg i en stillbild, vi känner oss fångade.
Du känner dig säker i i en sal av speglar som driver oss till vansinne.
Du känner dig stark om du bara ser dig själv i alla omkring dig
Fast i ett drömskt förflutet
Som aldrig var sant.

Ditt hat äter upp oss inifrån.
Din rädsla splittrar oss utifrån.
Din fanatism förslavar oss uppifrån.
Din hunger förtär oss underifrån.
Och du vill aldrig bli fri från ditt förflutna,
Av rädsla för allt nytt.




Fri vers av Dorian Ertymexx
Läst 49 gånger
Publicerad 2026-02-22 22:32



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Dorian Ertymexx
Dorian Ertymexx