Varje morgon står vi där igen,
mitt i stillheten innan allt drar igång.
Vi vet vad som väntar —
valet mellan att värna eller såra,
se eller vända bort blicken.

Det krävs inget rampljus för mod.
Ingen applåd för att välja rätt.
Bara ett hjärta som stannar upp en sekund
innan orden faller, innan steget tas.

För världen blir inte bättre på en gång.
Den formas långsamt,
av små handlingar som ingen ser,
men som någon ändå känner skillnaden av.

Så kanske är det just där,
i det tysta,
mellan “orkar” och “orkar inte”,
som skillnaden bor.