Nu flyger tornfalken igen
ser blå ballonger fyllda av visioner
altruristiska, egoistiska pamfletter
svävar iväg i mörkret över hustaken
Nu smides åter planer förhoppningar
att den blinde bland ruinerna
ska falla igen
oupphörligt detta skröpliga hopp
att glömskan ska begravas
under drömmarna

ibland är det svårt att se vägen
även om den ligger utsträckt
men den blinde behöver ingen stav
för att finna landet där allting är
där vita duvor sitter på taken
människan kommer långt
med det som kallas sunt förnuft