tiden steg nyligen ur bädden
det är mulet och regnet
sköljer bort de smutsiga spåren
och den sista snödrivan
grannen sover bakom nedrullad gardin
de kom hem sent

en annan följer klockans muntra steg
gör mig snart redo för avfärd
besviken undrar du peter parker..
inte då redan avgiftad
låter ingen hota mig blev skolad som barn
med våldets frätande andedräkt