1 mars-dikt – ”Den gamla kvinnan som skrattar i regnet” Tiden ändras natten mellan den 28 och 29 mars 2026, då klockorna ställs fram en timme, klockan 2 blir 3, och söndagen har bara 23 timmar. I Sverige sker övergången till sommartid den 29 mars 2026, klockan 02:00.
Snön smälte över natten,
som en gammal rädsla som äntligen tröttnar.
Wasaloppet tillkännager sig utan rädsla för smältning eller snöfall i norr i slutet av denna vecka.

Under det andas jorden hårt,
men den andas.
Sex grader och ett lätt regn
knackar på Stockholms fönster
som barnsliga fingrar
som vill komma in i huset med goda nyheter.

Det är 1 mars.
Klockorna kontrolleras omedelbart.
men ljuset rör sig framåt.
Dagen förlängs som ett löfte
som du inte längre kan skjuta upp. Vårens legend säger – När Gud sände ljus till jorden igen
Det sägs att det fanns en tid då vintern inte ville lämna.
Jorden var frusen, barn hade glömt hur rått gräs doftar, och fåglar vågade inte längre sjunga. Människor bodde i sina tysta hus, tittade på den grå himlen och undrade om solen fortfarande kom ihåg dem.
Vintern hade blivit stark och stolt. Den hade spridit sitt välde över fälten och över hjärtan. Den sa att världen var vackrare i tystnad och kyla, att frusna tårar inte gör ont.
En kväll, i en liten by i skogsbrynet, gick en liten flicka som hette Ana barfota ut i snön. Hon höll i sina händer en röd tråd och en vit, klumpigt flätad.
— Gud, om det fortfarande finns vår, sänd tillbaka den… Åtminstone för min mor, som glömde att le.
Anas mor var sjuk, och kylan hade trängt igenom hennes ben och själ. Den lilla flickan hade hört från sin mormor att våren inte bara kommer när jorden värms upp, utan när hjärtan värms upp.
Hennes bön steg mjukt, likt en varm ånga, mot himlen.
Och sedan kallade Gud på våren.
Våren var inte bara en årstid. Hon var en ung kvinna med ljust hår och rågröna ögon. Hon gick barfota, och blommor spirade bakom henne. Men den här gången blockerades hennes väg av vintern.
— Gå tillbaka, sa vintern till henne. Människor har vant sig vid mig. De behöver dig inte längre.
Våren log mjukt.
— Människor behöver hopp. Och hoppet fryser inte.
Och hon tog ett steg framåt.
Vintern blåste en snöstorm över henne. Snön täckte henne upp till knäna. Men våren slutade inte. För varje steg kom en snödroppe fram ur snön. Liten. Bräcklig. Men levande.
Den lilla flickan i byn såg den första snödroppen komma fram precis bredvid hennes fotspår i snön. Hon sprang in i huset och placerade den bredvid sin mammas säng.
Den natten log hennes mamma för första gången på många månader.
Vintern började försvagas. Inte för att hon hade besegrats av styrka, utan för att hon hade smälts av kärlek.
Det sägs att när våren kom mitt i byn tog hon de röda och vita trådarna från Anas hand och välsignade dem.
— Rött är livet som flödar genom dig. Vitt är ljuset som lyfter dig upp. När du väver dem väver du mod med tro.
Sedan dess, varje år, när vintern verkar inte gå någonstans, knyter människor en vit och en röd tråd till sina bröst.
Inte bara som ett vårtecken.
Utan som en påminnelse om att ingen kyla varar för evigt.
Att ingen själ förblir frusen för evigt.
Och att någonstans fortfarande ber en liten flicka om att världen ska blomstra igen.

Skratta, barn, åt solen,
även om den inte visar sig idag.

Solen är aldrig frånvarande,
den gömmer sig bara som en kinkig gammal kvinna
som vill se om vi kallar på henne igen.

Och vi kallar på henne.

Med rött och vitt hår,
med händer våta av regnet,
med hjärtan som sakta tinar,
som snödroppar som fortfarande inte vet
om det är säkert att komma fram.

Välj en gammal kvinna, från 1-9
den som skrattar,
som går genom vattenpölar,
som stoppar ljus i dina fickor
och som säger att vintern inte har sista ordet.

Aldrig.

För våren kommer
inte när luften värms upp,
utan när människor värmer upp.

I Stockholm, där dagens regn tvättar bort de sista spåren av vinter, verkar de gamla kvinnorna ännu mer poetiska: små nordiska andar som skakar sina paraplyer över staden och lägger ett ljus i din handflata.

Den 9:e Baba (1–9 mars)

1 mars – Mild, blyg Baba, med lätt regn och dolt ljus.

2 mars – Föränderlig Baba, med vind och korta strålar.

3 mars – Glad Baba, med varmt ljus.

4 mars – Stormig, men kort Baba.

5 mars – Ljusa Baba, med klar himmel.

6 mars – Envis, kall, men inte ond Baba.

7 mars – Generös, solgivande Baba.

8 mars – Stark Baba, med intensivt väder.

9 mars – Baba Dochia, den mest nyckfulla, avgörande för hela året. 1 mars Dikt – "Den gamla kvinnan som skrattar i regnet"