Den femte maj 1972 fyller jag sju år och får en cykel i present, en röd Tomahawk med svart limpa. Pappa är noga med att jag inte ska köra upp för trottoarkanter för då kan det bli punktering. Jag är så stolt och glad.

I början av juni flyttar vi till Grönsångaregatan, ett allmännyttigt radhusområde på väster i Örebro. Området är cirka 200 X 80 meter stort i gult tegel. Vi hyr en fyrarummare, två våningar. Hit slussas inga utslagna socialfall utan endast skötsamma och ordentliga människor till en idyllisk miljö med Varbergaskogen intill. Jag är innerst inne en rädd småväxt kille. Jag slår en grabb på käften redan första dagen. Mamma och pappa har blivit tillsammans igen.

Jag blir bästis med Per Arvinder en blivande klasskamrat som bor i samma länga. Vi har mycket kul den kommande lågstadietiden.

Jag börjar i första klass i Oxhageskolan med Maud Eriksson som fröken. Hon är snäll och duktig. Det går bra för mig. Pia Karlsson är överlägset bäst från start, hon blir läkare i slutändan. Livet är en fest som bara fortsätter dag efter dag. Per och jag eldar med salpeter och socker i skogen som brinner överraskande explosionsarrat med kraftig rökutveckling och springer hem rädda för polisen och branddkåren. Jag leker gärna ensam på mitt rum också, bygger lego, samlar frimärken och läser Tintin. Senare på hösten så invigs Haga centrum med bad, fritidsgård, ICA och annat. Det är så mycket barn i badbassängen att det ser ut som att vattnet kokar. Vi umgås ofta där.

Storasyskonen kommer hem ibland. Jag är en pajas för att på så sätt förhoppningsvis få mer uppmärksamhet och bekräftelse. Per och jag är två smågrabbar som det kommer att gå väldigt dåligt för i ungdom och vuxenliv. Per börjar knarka och dör när han är 40 år gammal. Jaf kommer att drabbas av en grym psykisk ohälsa men det är vi lyckligtvis ovetande när vi leker dag efter dag. Vissa människor under den där epoken var mycket materialistiska och hade sin trygghet i pengar och prylar. Att verkligen älska och ta hand om sina barn var inte lika viktigt.

Jag läser skräckserietidningar och blir livrädd för Greve Dracula. Ligger stel som en pinne i sängen när jag ska sova. Barnprogrammen på TV som jag älskar är mycket snällare. Vi sysselsätter oss som brukar med fotboll, landhockey, bygga snökojor och smygröka i skogen. Våren 1973 är pappa otrogen igen. Detta år är han i form och jobbar med att sälja tomter men det verkar som att han har svårt med att välja kvinna.

Pappa och jag reser till Gambia. Det är en häftig upplevelse. Vi bor i en bungalow vid havet som vi rekommenderas att inte bada i på grund av riskabla underströmmar. Jag minns inte min pappa, hur han var och vad vi sa tull varandra. Efter hans självmord 3 år senare så förträngde jag honom väldigt noggrant fram till mitt psykotiska sammanbrott i början av september 1986. I maj 1973 när jag fyller åtta år så får jag en resa till Stockholm i present. Vi är på tekniska museet, gröna lund, restaurang och Tintin i solens tempel på bio. Det var en av de bästa dagarna tillsammans med mamma och pappa. Jag förbannar ABBAS förlust i melodifestivalen. Åker med Per till deras sommarställe vid sjön Hjälmaren på sommaren. Det är härligt att vara med Per. Sen åker jag på kollo på Ammenäs utanför Uddevalla vid havet. Min storasyster Ingbritt är sjuksköterska där.

Livet rullar vidare i Kvarteret lusthuset. Pappa är borta i perioder och kommer hem igen. Jag börjar i andra klass. TV-serien Den vita stenen älskar jag. Jag spelar fotboll i BK Forward. Jag är övertygad om att jag är så himla bra men det förstod jag långt senare att jag inte var. Jag bygger vidare med mitt lego och läser Stålmannen och Buster. Någonstans i Sverige går på TV och Din stund på jorden som jag brådmoget tycker om. Mamma är snäll och en hejare med hushållsarbetet. Pappa klarar på sin höjd av att koka ett ägg. Jag springer omkring i bara kalsongerna. Julaftonens förtrollande magi då min storasyster Iren överraskar oss efter ha varit i Bryssel i ett år. Det är som att Jesus Kristus kommer hem. Mycket julklappar. Jag var ganska så bortskämd.

Spelar Nya bondespelet hemma hos Thomas en klasskamrat och granne. Jag har endast några få kompisar. Spelar Chicago med pappa. På familjemiddagarna så spelar vi Mah jong och de vuxna spelar kortspel som är för svåra för mig. Djävulen bevakar varje steg jag tar och allt som jag gör och säger. Vrede är jag strängt förbjuden av mamma och pappa att leva ut. Då åker jag in på mitt rum där jag har sönder saker. Om man är kristen så ska man vara snäll och trevlig för annars så hamnar man i helvetet för evigt. Djävulen som njuter tillfredställd.