Psihiatru suedez: „P?rin?ii permisivi dau na?tere unei genera?ii de mon?tri. A spune NU unui copil nu este acela?i lucru cu a-l bate”

Vi skickar 12-åriga barn till Dubai på skolresa. Det kallas internationell erfarenhet, kulturell öppenhet, möjlighet. I verkligheten sitter 28 elever från Vrancea för närvarande fast där, i ett spänt regionalt sammanhang, vilket diskuterades offentligt långt före avresan.
Information om möjliga interventioner och eskaleringar hade funnits tillgänglig i över en månad. Det var inte en situation som uppstod över en natt. När man väljer en destination för minderåriga, i ett område med geopolitisk risk, pratar vi inte bara om önskan att organisera något spektakulärt. Vi pratar om ansvar, om riskbedömning och om förmågan att sätta säkerhet före image.
Jag förstår frestelsen. Dubai imponerar. Rekordbyggnader, futuristisk infrastruktur, lyxhotell, ljus, glans. Det ser bra ut på bilder. Det fungerar bra i presentationer. Men en skolresa är inte en katalog över modern arkitektur eller en trofé för att bocka av ett exotiskt resmål.

Den väsentliga frågan är en annan: vilket budskap skickar vi när vi väljer Mellanöstern för elever i mellanstadiet och ignorerar det internationella sammanhanget? Vad lär sig barn av denna upplevelse? Att skådespelet är viktigare än försiktighet? Att bilden är viktigare än analys? Rumänien har tillräckligt med platser som kan erbjuda verkliga lärdomar i historia och identitet. De medeltida fästningarna Rupea, Sighisoara eller Râanov berättar historier om bildandet och försvaret av samhällen. Maramure? bevarar levande traditioner. Brasov erbjuder ett autentiskt arkitektoniskt arv. Det finns utrymmen där barn kan förstå vilka de är och var de kommer ifrån.

Diskussionen handlar inte om att jämföra betong eller skyskrapor. Diskussionen handlar om prioriteringar. Om det faktum att vid 12 års ålder bör huvudkriteriet inte vara det spektakulära, utan säkerheten och det verkliga utbildningsvärdet. Kanske borde du, innan du väljer resmål som imponerar med sin överdådighet, fråga dig själv vad du vill erbjuda dina barn? Kompetenta psykologer har inte denna inställning, tvärtom!
Det finns många psykologer utbildade i
"utan att frekvent" som skyndar sig att ge råd "på gehör". På inrådan av psykologer som föreskrev att föräldrar inte ska säga NEJ till ett barn, även om det har fel, formades dessa generationer av monster som knarkar, begår våldshandlingar, förstör och tror att allt är deras, 

Med det sagt, om du har några betänkligheter mot detta, skriver en svensk psykiater på rumänska om fallgroparna med att uppfostra barn i Sverige. Att säga "nej" är motsvarigheten till att smiska ett barn.