Jag ser på teven,
om Bodil Malmsten,
och jag minns
att hon var en av de första,
levande, som jag
intresserade mig för
att läsa mer av. Alltså,
en av de första levande
poeterna,
som jag läste, och
fortsatte läsa.
Och jag tänker på den cigarett,
det halsbloss,
som jag en gång ska ta,
till minnet av någon annan.
Och nu får det mig,
att tänka på,
när jag sa skål och tog en knäpp,
på vägen framåt,
när någon helt annan,
faktiskt dött.