Faktorn är ljus i sin sammansättning, den grundlade sanningen,
formade ett ljus som knappt kunde synas,
men den strilade genom flänsade persienner förlåtet,
skulden fanns i sin sårande skepnad
den högg genom hud och muskler
och fryste fast sin enda tanke
i ett beslut jag inte kunde ta

så flyktig i sin egen berättelse, att den sedan skapade en förmörkelse,
försökte hitta förälskelsens lilla vagga enad,
men den krystade sin enda förmåga i sitt enda förlåt,
att mitt jag kunde ha förhindrat ljuset
som klöv de taggar som stack ut
det är så ljuvt i sin egen bitterhet
att tanken flyttade berusningen från förr
till ett beslut jag inte kunde ta

tron är den enda hela del av min kropp, den ljussätter min själ,
som en regnbåge utan slut men utan hopp,
men den fångades genom outtröttlig kamp
som sågs transparent av de få som förstod mitt egna jag,
förlåt att jag sågs som enfaldig
eller att jag inte kunde förklara
men det finns saker i detta cyniska liv,
som fortsätter i sin själslösa vandring
och aldrig förstår,
det beslut som aldrig kunde tas.