Sonett för de evakuerade "Framtidens ambassadörer"
När gryningen fortfarande inte visste vad som skulle komma,
rycktes barnen, en morgondags ambassadörer,
varsamt från sin alltför fylliga dröm,
bevakade av lätt darrande händer.

I långa korridorer, med skräckinjagande steg,
sökte de efter sina bröders ögon,
och världen, fångad i sitt eget tumult,
höll dem i sina armar som i en sista kult.

Ett tungt oväsen ligger kvar över allt,
men de, de små, som bär ljuset i sina ögon,
räddades från det meningslösa ögonblicket.

Och kanske en dag, när de är vuxna och beslutsamma,
kommer de att veta att deras vackra framtid
började just i en timme av skydd.