I poesin har paradigmen skiftat
och nya världsordningar satts på pränt,
som om vi trott att något nytt har hänt
som tvingat oss att ändra hur vi skriftat.

En upplöst ordning speglar det vi driftat
få ner i lyrisk form, när världen vänt
och poesin är mer experiment
än följa mönstren som vi en gång stiftat.

Det här är en sonett, en permanent
poetisk form, som aldrig liftat.
Snart är den en relik, ett sprött fragment,

ett gammalt ideal, utdött, förgiftat
av tidens oro, löst, inkontinent.
I poesin har paradigmen skiftat.