Mitt narrativ utspelar sig i realtid
när jag suckar och andas, ordlöst,
utan bokstäver,
och det är mörkt ute, dunkelt inne

Dörren in hit
till Östra sovrummet
står uppställd en sandalglipa,
för att ge Silverkatten en möjlighet
att smyga in under natten
och sova vid min fotända
– och slinka ut, närhelst han vill

Jag hör på avstånd hur jag andas,
långsamt, obemannat, i bakgrunden,
med autopiloten inkopplad,
medan rummet lojalt förser mig
med rymd
och svävande horisontalis

Jag utspelas i realtid
genom personlighetens förvildade spegelsal
i drömsömnens brutala avslöjor,
genom åldrarnas precisa datortomografi,
skede efter skede,
skiftade som skiffer och sällsynta jordartsmetaller
i kulturlagrade konstfullheter,
formande tidsandan
och språkens humusmummel
nere i tunnelsystemens brunbullrande sarabander,
bachprimatiserade livsbetingelser
i bönerop och förbannelser,
i långa dödar,
i korta livs bastanta könstillhörigheter;
alla världars vishetsläror hängande
under takstolarna
utan krav eller mål,
som en död polisintendents
skjortor och kostymer
medan regnet slår mot rutan
och någon försäger sig

Närsomhelst kan taket öppna sig
och huset dra efter andan
i oändligheten

Mina själsförmögenheter minns
Werner Aspenströms dikt Israpport
som han dödsbäddad läste för Sveriges Radio
på Södersjukhuset i januari 1997,
när han tyckte sig lyfta taket av sjukhuset
och förvandla sjukrummet till ett observatorium,
konstaterande Evigheten som sig lik, obestämd,
varken det ena eller det andra

Hans barnbarn,
då en flicka i övre tonåren,
passerade några gånger på 90-talet min lucka
i passkontrollen på Skavsta flygplats,
och vi språkade i förbifarten
om hennes morfar

Jag såg hennes stolthet,
och hennes kärlek till morfadern/skalden

Min tanke driver oklädd, avklingad, overklig
i realtid genom narrativet,
långt utom räckhåll och kontroll;
läser av otympliga världar
bortom sinnesbehörigheterna;
farligt fri i ikarosrymden,
medan huset står sig i åratal, seklet ut;
vänder kortsidan till,
spänner spånt och reglar,
öppnar fönstret och gäspar,
faller i sömn och drömmer
om nytt tak och mjuka trampdynor,
vildhustruns sovrum i skymning,
mitt i gryning,
livets spännvid kolossal
medan krigens åthävor under horisonterna
lever på tung andhämtning
och hjärtslagens radband
i nödbedda stridsliturgier