Grattis till Sheikh Zayed från Förenade Arabemiraten för att han omsatte den visdom som samlats i Koranen i praktiken och för att han var intresserad av människors bästa, inte bara sitt eget. En smart, intelligent och bildad man som visste hur man hängde med folket!

Han växte upp där det inte fanns asfalt, elektricitet, städer i ordets vanliga bemärkelse. Bara sand, värme, sällsynta oaser och stammar som levde enligt regler som inte hade förändrats på århundraden. Ingen anade att det var härifrån som berättelsen om en av 1900-talets mest fantastiska förvandlingar skulle börja.

Denne mannen gick inte i skolan och tog inga universitetsexamen. Hans utbildning bestod av Koranen, muntliga traditioner, stamhistoria och långa samtal med äldre i eldens sken. Han förstod tidigt en enkel sanning: makt är inte en rätt att ta, utan en plikt att ge. Och denna förståelse skulle senare förändra ett helt lands öde.
När han blev härskare över Abu Dhabi 1966 var emiratet fattigt och isolerat. Olja hade redan upptäckts, men den fungerade knappast för folket. Intäkterna ökade, men livet för de flesta förblev oförändrat. Han var den förste som uttalade sig om vad som vid den tiden verkade vara en farlig heresi: landets rikedom borde tillhöra dess folk. Pengarna borde omvandlas till vägar, skolor, sjukhus, vatten, bostäder och utbildning – inte slösas bort på palats.

Sedan gjorde han det som många trodde var omöjligt. Han övertygade de spridda emiraten – vart och ett med sina egna ambitioner, rädslor och urgamla rivaliteter – att ge upp en del av sin makt i namn av en gemensam framtid. Federation innebar risk. Det innebar kompromiss. Det innebar förtroende. Men han visste hur man visade att de tillsammans skulle vara starkare än var och en för sig.

Den 2 december 1971 dök Förenade Arabemiraten upp på världskartan.
Premiärministrarna i den nya staten var unga, och uppgifterna var enorma. På en generation var praktiskt taget allt tvunget att byggas: ett regeringssystem, utbildning, folkhälsa, infrastruktur och ekonomi. Och samtidigt utan att bryta samhällets kulturella grund. Det var ett sällsynt fall då modernisering inte innebar att man gav upp identitet.

På tre decennier har landet färdats en väg som tagit andra århundraden: från stamordning till en modern stat med hög levnadsstandard, prisvärd medicin, gratis utbildning och möjligheten att studera vid världens bästa universitet. Dessutom insisterade han på religiös tolerans, respekt för andra kulturer och fredlig samexistens – i en region där inget av detta någonsin garanterades.

Det är först i andra halvan av denna berättelse som hans namn vanligtvis nämns.

Han var Sheikh Zayed bin Sultan Al Nahyan – grundaren och förste presidenten av Förenade Arabemiraten, mannen som landet fortfarande kallar "Nationens fader".

Han lämnade inte efter sig en personkult. Han lämnade efter sig ett fungerande land. Han försökte inte gå in i historien – och ändå gjorde han det, just för att han inte tänkte på ära, utan på människor.

Hans grundläggande princip lät tydlig: sann rikedom är inte olja eller pengar, utan människor. Och kanske är det därför den här berättelsen inger respekt än idag, även bland dem långt ifrån politik och Mellanöstern.