Det är ju som det är med tron,
den hoppas och den tvekar.
Den antar hypotesens ton,
bevisar och förnekar.
Förbundet starkt med tron på "Gud"
är ordets frihet och förbud
och alla språkets lekar.

Det är ju som det är med tron.
Till tvivlet är den bunden.
Ibland är den en illusion,
en fantasi för stunden.
Jag tror på "Gud". Det är min lott,
den tillförsikt jag barnsligt fått
och för mitt liv är grunden.

Det är ju som det är med tron,
med kärleken och nåden
och vetandets provokation
som ställer tvivel på den.
Jag tror trots allt, mot sans och vett,
på "Gud", som medvetandet gett
med tron, den röda tråden.