En sonett om att stå emot den som vill dominera världen.

*

Han kallar sig en fredens man,buskaj blomma men ser
i varje land en skatt att lägga under sig.
Hans tystnad väger tungt, hans blick begär
att världen böjs för honom, inte vi.

I skuggans språk blir varje löfte kallt,
ett eko av en hunger utan bot.
Han tror sig större än det fel han valt,
men sanningen går djupare än hot.

För maktens mask kan aldrig dölja allt;
den spricker när den möter folkets mod.
Vi står där, orubbliga, trots hans gestalt,
och vägrar låta mörkret bli vår jord.

Så växer ljuset där hans skugga föll—
vår vilja stark, vår framtid fri och full.