I sen timme plöjer
plogen sig ner,
tätt intill
stengärdsgårdens steniga kant
sakta river skalmen mossig sten.

Ett barn dansar
porlande glatt
som i en förälskelse
med bäckens vita skum.

Odalmannens plog tränger
djupare i jordens stenmylla
utan att veta,
ett liv förbränner
vid myrvattnets snår
av skummande lek.