Att som Rosa Luxemburg
bära sig åt som en fri människa
i stället för att som flertalet fria människor
bete sig som straffånge

Att harkla ur sig neologismer en masse
istället för att som de bokstavstrogna
fråga sig fram i alfabetet

Att slösa med kryddstark sanning
istället för att som de räddhågade
söka fadd bekvämlighet i dagens lögn

Att kasta sig andlöst ut i direktverkande text
och dissonant ljudkonst
istället för att som smaklöshetens kappvändare
öronlöst göra sig blinda för kreativitetens klingande ljus

Att ta tillfället i akt i ett lynnigt universum
som hemlighåller synkroniciteterna
för de beräknande,
men öppnar dem på glänt och gavel vid
för de skrattsalvat improviserande

Att som Bob Dylan ta sig hela vägen
till tillvarons New York,
istället för att som de mållösa
halvvägs vända tillbaka
till dagbrotten i Hibbings Iron Range

Att som August Strindberg beskriva en utsikt
lika fascinerande som den från Mosebacke
istället för att som gemene man bara ta en kopp kaffe
och gå hem och runka