Samhällets pseudoverklighet. Människor som till varje pris försöker ge sken av allting är OK. Folk tror att de har allting som de behöver i sin skriande inre fattigdom. Euforiska på IKEA skräckslagna för allt som inte är normalt. Shoppingen och mobiltelefonen är den starkt dominerande religionen bland en befolkning som innerst inne hungrar efter ömhet och närhet. Att ligga på sin dödsbädd och chockad inse att man missade att verkligen leva. Måste köpa, måste köpa, måste köpa, i folks utsvultna blickar. Konsumtion som den bästa drogen och verklighetsflykten. Ångesten och suget när man har tröttnat på prylarna som ligger och skräpar i garderoben. En inre tomhet som är fullständigt outhärdlig. Och så måste man frysa ut de som är annorlunda och konstiga, de som står utanför samhällets ramar och beter sig underligt i sitt ständiga prat om det livsviktiga med kärlek och sanning. De borde sättas på något slags boende för rubbade och utvecklingsstörda. Man ska inte hålla på att klaga och gnälla över vårt fina samhälle minsann och alla lata och apatiska bidragstagare som inte tar sitt vuxenansvar. Utvisa dem alla. Jag har shoppat idag för 30.000 kronor på kredit och känner mig så hög och belåten. Om tre veckor så blir jag vräkt men det ordnar sig alltid! Man måste tänka positivt och optimistiskt i alla lägen. Det ska vara härligt att leva! Man måste bejaka sin fulla potential som en sund konsument och bidra till samhällsutvecklingen. Mina barn får jag aldrig träffa mer efter att jag när de hade varit odrägliga kastade ut dem från balkongen från andra våningen. Man måste ju sätta gränser för Guds skull! Jag älskar att leva men jag skiter i allt. Jag har ju alltid Jesus. Jag är 50 år gammal och en underbar människa som älskar att kasta ut möbler och saker som jag har tröttnat på från balkongen. Två månader senare: Doktor Spunk här på den fantastiska psykiatriska kliniken har friat till mig. Jag som är helt frisk vårdas i tvångsvård efter att jag sprang över stan naken och predikade evangelium i megafon. Jag har mat och husrum och det är jag nöjd och lycklig för. Rymdvarelserna ska komma och hämta mig på torsdag. Mamma och pappa stängde in mig i källaren i flera veckor men oj vad jag älskar dem. Utan deras vanvård hade jag aldrig varit den otroligt perfekta människa som jag är, en rekorderlig kvinna i sina bästa år! Nu ska jag och några patienter försöka slå världsrekord i korridorsimning. Guds frid över er alla!