...barnens underbara mamma och pappa var kristna pingstvänner som helt naturligtvis röstade på sverigedemokraterna. Villakvarteret var som vanligt alldeles lugnt, idylliskt, tryggt och problemfritt. De blandade stesolid och sobril i barnens saftglas för att få frid i huset. Starka känslor var icke önskvärda och måste straffas. Pojken och flickan låstes in i källaren där de satt med apatiska ansikten och lyssnade på gammal svensk hederlig dansbandsmusik. Pappa var ingenjör och en älskad och djupt respekterad människa i alla kretsar. På sin dator hade han 10.000 barnpornografiska bilder och bland dem åtskilliga fotografier på sina två barn. Snälla och väluppfostrade mamma var en trevlig seriemördare och hade haft ihjäl 17 tonårstjejer. Hela kvarteret kryllade av välartade personer som var kristna och röstade så klart på sverigedenokraterna. Alla barn måste sova senast klockan 18 efter att ha tagit tre sömntabletter. Alla måste gilla gammal hederlig dansbandsmusik och alltid komma ihåg att tvätta händerna innan och efter de duschade. Alla barnen i det felfria kvarteret hade aktiva psykiska diagnoser innan de hade fyllt 8 år. Alla vuxna svävade fram i en alldeles lugn och euforisk segervisshet. Invandrare var absolut inte välkomna i villaområdet. Bor man i Sverige så ska man minsann också vara äkta trevligt svensk. Alla barnen i området var konstant tungt nedmedicinerade. Det lugnast så och för allas bästa. Lärarna i skolan var alla heroinister med pistoler i katedern. Trakten var välkänd som ett bra och hälsosamt ställe. Barn hade börjat försvinna spårlöst men det var det ingen som pratade om. Man uppskattade att det ännu mer lugnt och harmoniskt. Man pratade och brydde sig överhuvudtaget aldrig om sina ungar. Allt som var negativt tystades ned och förträngdes. Alla visste att man måste tänka positivt och optimistiskt i alla lägen och följa Jesus alla instruktioner angående ett gott sätt att leva. Barnen går nakna i sömnen på nätterna när det är 15 minusgrader. Mamma som ligger naken i fosterställning på köksgolvet med panikångest och pappa som läser bibeln på latin för att driva demonerna ur henne och countrymusiken som flödar i ett trevligt samhä?le där alla riktigt rår om varandra och mår bra. Grannar som står utanför fönstret med exalterade leenden. Ambulansen som kör mamma till den trevliga akutpsykiatriska mottagningen med två bisarra ambulansförare som är helt apatiska och likgiltiga av alldeles för mycket morfin och stesolid nedsköljt med vodka. Kungen på TV som intygar hur bra Sverige är och att vi fantastiska medborgare inte som helst har någon anledning att oroa oss. I januari sker en ny skolmassaker med 96 döda i Umeå. Orkanen Stig dödar 567 människor och orsakar en gigantisk förödelse. Det rings runt i det kristna, trevliga och idylliska villaområdet efter stora mängder lugnande och ångestdämpande mediciner, stesolid, sobril, morfin och heroin. Men störst efterfrågan är det på duktiga exorcister att driva ut djävulen ur alla de bipolära och postraumatiserade vars stress skrämmer barnen till vanvett. Statsministern med sitt enda förstelnade och väldigt slitna ansiktuttryck brister ut i en hejdlös gråt och en våg av ångest och förtvivlan går genom landet. Dagen efter är alla svenskar på så gott humör för Frida Karlsson har vunnit guld i OS. Man känner sig så stolt över att vara en hederlig svensk som faktiskt bryr sig om alla härliga människor. Det går helt klart åt rätt håll för det fantastiska Sverige. Man ska inte klaga. I det underbara kristna och idylliska villaområdet sitter folk nakna i sina trädgårdar och röker opium och tar LSD. Man inväntar Jesu Kristi återkomst som ska komma på sjön med en jättestor ark. Jimi Hendrix och Janis Joplin dånar ur högtalarna och alla barn är höga på kokain. Alla väntar väl på att någonting oerhört stort och underbart ska hända, ett mirakel av kärlek, fred och förståelse. Alla väntar vi på döden förlossaren. Ungdomar som tänder eld på villor. Deras föräldrar som inte bryr sig. Psykedelisk garagerock ur högtalarna och självaste pingstpastorn som ylar som en varg. Mamma har förälskat sig i Doktor Krank på den psykiatriska avdelning. Han är en hängiven satanist men utger sig för att vara kristet troende och hon ska flytta hem till honom. Pappa som dör i en hjärtinfarkt när han får veta och barnen fosterhemsplaceras ute på landet hos en islamistisk sekt som utger sig för att bara vara mycket goda och välsignat trevliga filantroper som vill alla människor gott. Några år senare så strider barnen för IS i Irak och stupar efter några månader. Alla frikyrkor satsar 100 % på flower power. Tiotusentals hippies demonstrerar nakna i Örebro. Glädjen är monumental. Rockgruppen Lolita Pop återuppstår och spelar i stadsparken. Mångudinnan Appolonia dyrkas av turistande japaner och självaste landshövdingen går omkring naken och delar ut blommor till folk. Stadens förbannelse är hävd. Det är bara allmännyttiga örebrobostäders styrelse och VD som sitter och väntar med klara psykotiska tendenser. Som man bäddar får man ligga.
Jag sitter på dass och känner mig bister och trygg. Mina katter Jim och Jam går av och an och väntar på strömming. Stugan Kråkebo 8 kilometer väster om Örebro city är en fristad för själ och psyke. Tystnaden och endast vinden genom träden. Den glittrande stjärnhimlen. Det är som att vara död, en lycklig persona non grata som för längesen har lämnat världen. Riktigt starkt kaffe socker och röd mjölk och en mandelkubbe. Jag tror mig kunna leva mig in i människornas situationer i Lars Norens TV-pjäs Ett sorts Hades. Ensamheten, rotlösheten och utsattheten. Jag sågar torrgran till vedspisen. Jag saktar ned och går på djupet. Jag trivs med mig själv och katterna. Det är folk som är konstiga inte jag...