Jag hade en vän på besök en dag, vi hjälptes åt att städa min lägenhet. Jag hade en längre tid låtit den förfalla och jag såg att han tittade på min överhopade diskbänk och sade.
- Jag ser att du känner dig sugen på att diska. Men ser du, det är mitt eget nöje du inte skall få ta ifrån mig, Du såg även som trånande på min framplockade dammsugare, det kan du få till uppgift, se till att dammsuga köksgolvet.
Ja och sedan började han dammsuga köket.
När han väl börjat så fick han kläm på det och gjorde sig besvär med att vara noga.
Det brukar ju vara på det viset, att när någon väl börjat och fått för sig det är ett nöje.
Det kan vara svårt att sluta.
Men han fick nöja sig med att kasta något dussin kassar med sopor i sorteringen, medan jag tog det lugnt hemma vid diskbänken.
Det är det är med skillnader, som du ju känner väl till.
Jag finner det ju ofta som 'gott nog', att tänka på att göra något och sedan när det väl skall utföras, skjuter jag gärna upp det, görandet.
Till en annan dag.
Jag vet ju med mig, att har jag väl börjat med något, om än det tar stundom en smula emot att börja.
Så när jag väl börjat och i tanken och känslan av att det ju är ett nöje, jag någon tid nu skjutit framför mig.
Det går som tåget, av bara farten och jag vet inom mig, att då jag väl blivit klar.
Kommer att känna den där stoltheten över ett väl utfört arbete, riktigt som 'pösa över' och jag vill sedan berätta om detta äventyr för någon.
Helst en väninna, som då kommer att kunna höra på rösten, att här har jag verkligen uträttat stordåd.