Liksom strupen satt fast i magen.
Ångesten.
Den är så påtaglig.
Den är övertalande.

Jag vet att det är sömnen.
Men sömnen är inte min vän.
Där vilar maran.
Varje, varje kväll.

Därför kommer den.
Känslan.
Att nåt vrider sig
och springer fram.

©erikjohaneriksson