Det onda förbereder sig
i kroppen,
jagar mig
genom efternattens 2PAC-version
av Abdis kompasskurser,
farthållna i styr mellan plogvallarna
över uppsmälta marsmarginaler
på väg 356;
en knappt anad skåra genom marsskogarna,
basen vibrerande i det tunga mörkret,
ljuskäglorna nästan döda i diset;
en smäcker skugga sjuktransporterad i baksätet,
långbent, lutad, tyst; motsatsen
till gammal TOY-reklam,
men med samma cineastiska andedräkt

Åren kan inte stå oemotsagda
när ensamvargarna kommer flockblomstriga
i första bästa kroppshydda
och påståendena står med blöta papperslappar
på kommunkontoren

Dagen efter mullrar infrabullret i efterbörden
när snön släpper från stalltaket,
alla hästar och katter strax inräknade,
på säkert avstånd,
medan humlebrahminerna från en annan dikt
hörs hymla tvärs över säsongerna

Svarslösheterna bildar kedja i sidomörkren
mellan Notträsk, Skogså, Skatamark, Inbyn,
Åskogen, Nedre Flåsjön, Degerselet & Niemisel,
ansiktena blekt ögade över blindspråkade osagdheter

Efternamnen förnekar all kännedom,
möts i högre rätt
inför nya uppgifter, 90-talsrappkäftiga

Det onda äpplar sig under radarn;
ingen vet varför honorna beter sig
simonamohamssonska i utsiktslösheten

Larmen står öga mot öga
i slutskedenas gängkonflikter,
grälla, pärtska, fratresfrätande

Vaktbolagen kommer med motgift

I väntrummen sitter de förberedda
med sina personnummer;
diagnoserna slumpvisade
i de inre rummen,
nu & snarast krokande arm
i ett stycke av Couperin

Abdi lyser sig upp
genom Station 45:s allé 03:15
på torsdagen;
gör en elegant 180-gaders sväng, frågar:

"Är det här du bor?",
eller: "Är det där du, bror?"

stiger ur och fixar något
i skuffen;
2PAC över gårdstunet
när jag tänder lampan på bron,
basgångarna en annan världs maggropsspråk
tillbaka nerför allén från Norets pinnmokulle,
på väg till Överkalix
med den näst intill mikrograverade ladyn
hovrande i något alltför lätt längst bak
i Abdidroskan, så luftig,
förtöjd mot sätet med säkerhetsbältet,
som sovsäckande astronauter
längd väggarna i internationella rymdstationen
när jag stiger uppför trappan
och öppnar en 2PAC på Spotify
och låter gå