mars
knackar inte
stänger inte heller

den står kvar
med blöta skor
och låter allt synas

allt som tinat
allt som smält
allt som inte kan gömmas

grus mellan tårna
smältvatten i nacken
hundbajs i skorna
doften av asfalt som värms av solen
allt på samma mark
samma ljus
ingen pardon

jag står kvar
ingen flykt
ingen ursäkt
allt syns
allt känns
allt bränner nu

mars rör sig inte
den väntar inte
den säger inget
den lämnar inget osagt
inget ogjort

varje fläck av ljus
varje skugga
varje spricka
varje liten skavank i världen
är nu min värld också
synligt

pulsen slår hårt
axlarna kryper upp
luften bränner i halsen
allt det som gömts
allt som rör sig ändå

mars
knackar inte
stänger inte heller

allt som tinat
allt som smält
allt som blivit synligt
kan aldrig döljas igen

ingen pardon
ingen försoning
ingen mjukhet
men en vind rör vid huden
påminner om att jag andas

jag står kvar
blöt, smutsig, naken
i ljuset
allt i mig
allt utanför
allt samtidigt

mars
knackar inte
stänger inte heller

och det är brutalt
och det är sant
och det lämnar inget osagt
men det lämnar plats
för mig
att möta det som är kvar