Krigets spår
När kriget drog förbi,
lämnade det inte bara ruiner efter människan;
En svanslös katt vandrade i askan,
En haltande hund letade efter sitt förlorade ben,
En blind åsna stod stilla framför stenblocken.

Kriget var hjärtlöst,
Det förblindade källan och ströp dess vatten,
Det fick det lövrika trädet att gråta,
Det gjorde fjärilen döv för kanonernas dån.

Kriget kände ingen ömhet,
Det fyllde turturduvans strupe med gas
och stal hennes röst,
Det gjorde svalan hemlös och
krossade hönans ägg till blod i muren.