Mitt hjärta är stängt, blockerat,
som om varje känsla blivit isolerad.
Jag blir frustrerad av att alltid vara förvirrad,
fast djupt inne vet jag hur du känner,
men jag låtsas som om inget bränner.

Du lät mig gå, nästan som om du ville se mig försvinna.
Är du kvar, eller har du blivit
en skugga i mitt förflutna?

Jag tröstade dig när jag själv behövde värme,
Höll dig fast, trots att jag var rädd, bara för att jag ville bli sedd.
Du sårade mig, och ändå tröstade jag dig.
Jag brann för dig, och du släckte den sista elden.