...Blidköping samt Trindköping, beläget är den mindre betygliga staden Harmbåga.
Där finns förutom ett torg med en stor gräsmatta mitt på, en liten ring med en sådan där parkstig, upptrampad i gräset av infödingar samt ditresta utbölingar från just de båda studentstäderna.
En tradition de har där, flera månader efter påsken, omkring den fjortonde juni. I den där runda plätten gräs återfinns ring av träkors och hängande på de där korsen hänger då nio frivilliga hjältar.
Fem gossar och fyra unga kvinns, iklädda baddräkter, sådana som de var omkring 1922 i Sverige.
Rätt påklätt med andra ord, samtidigt lättklätt som för ett bad.
De hänger där fjättrade i ringar av tvinnat rep och den som vägrar ge upp 'tävlingen' sist, får dela på pengarna.
Om de som hänger närmast eller över tiden kvarvarande där, den eller dessa får då niohundra kronor var, eller om ingen hänger tiden ut, pengarna går till välgörande ändamål i den staden.
Traditionen är från just 1922, den sommaren.
Till traditionen hänger den samman med att några restauranger har en insamlingsbössa vid kassan inomhus, där den som lägger i pengar, sedan från 20, 50 eller 100 kr och uppåt.
Får en liten pappersmugg med vatten för 20 kr, 50 ger en litet större mugg med röd saft, 100 kr ger en ännu litet större mugg med gul läsk och sedlar i valör över 100 kr ger en 'skitstor' mugg med svart läsk i.
Personen som skänker pengar tar sin mugg med vätska, muggen är halvfull, för bättre bärande och tar den med sig till mitten av torget och slänger sedan innehållet på valfri upphängd fånge*, iklädd baddräkt.
Att fångarna är nio stycken, beror mest på att utrymmet inte tillät fler stolpar, om utrymmet mellan dem, korsarm mot korsarm ej skulle mötas rimligen.
Tiden skall vara rimliga fem timmar och femtio minuter och om någon ger upp, kostnaden för nöjet att hänga där, hundra kronors sedeln ej kan återfås vid uppgivandet.
Men som sagt, nöjet att få spela dagens hjälte kostar var och en kronor hundra och vinnaren tar hem spelet och summan även.
I tidernas begynnelse 1922, början till tänkandet kring begivenheten, kostade deltagandet bara en krona var, men har stigit något efter åren, till den nominella summan av ett hundra kronor.
Förslag har funnits om att något höja summan, till allt från 2 hundra, till 5 hundra och så ända upp till 10 hundralappar.
Men hittills har summan kunnat stanna vid 100 kr, för att även den fattige skall kunna fås att deltaga.
Det går naturligtvis att 'sponsra' deltagaren, men det får då vara en som hemlighet, beloppet eller tjänsten, mellan deltagande samt ivrande.
Var och en kan dessutom ha flera än en som 'ville ha utbyte för givande av pengar', men som sagt. Det må vara en väl så hemlig het sak att söka behålla.


*Sången 'Den som ändå hade en flygmaskin', sjungs frivilligt å denna lilla köping eller stad, där ständigt som högst egna nöjen och ord faller ifrån eller skapas nya, till sång och dans efter eget bevåg samt håg.