Jag vill berätta lite om HPA-axeln. Namnet kommer från de engelska benämningarna. H står för Hypotalamus, P för Pituitary ( hypofysen ) och A är Adrenal ( binjurarna ). Dessa olika hållplatser kommunicerar och samarbetar med varandra.

Hypotalamus är styrhytten som reglerar den dagliga lunken, som att styra dygnsrytmen och kroppstemperatur. Men den går också på högvarv vid stress och hot.

Hypofysen är budbäraren och skickar signaler vidare ut i kroppen.

Binjurarna är fabriken som producerar stresshormonet kortisol.

Vid stress skickas ett kedjebrev genom dessa hållplatser. Hypotalamus får en signal om att det är stressigt, och skickar brevet vidare till hypofysen. Denna i sin tur sänder brevet vidare till binjurarna, som svarar med att producera stresshormonet kortisol.

I normala fall finns en inbyggd broms. Bromsen är indirekt en  hög kortisolhalt. Den höga kortisolhalten slår på en handbroms-gen, som i sin tur regerar över HPA-axeln. HPA-axeln stänger av kedjebrevet och stersshormonet kortisol slutar att produceras av binjurarna. Ingen mera akut stress. 

Forskaren intevjuar sitt DNA - dag 3

Forskaren: Det är läggdags, men ikväll frågar jag inte dig hur du mår, mitt kära DNA. Är orolig för en kompis som har blivit deprimerad och är inlagd på en psykiatrisk vårdavdelning. Jag följde med honom dit.

DNA: Men käre värld! Så jobbigt, vad hände?

Forskaren: Min kompis har separerat nyligen, och det var nog droppen som fick bägaren att rinna över. Han har berättat att han har varit med om mycket och haft en svår barndom med trauman.

DNA: Du får stötta honom så mycket som du fömår då!

Forskaren: Det ska jag göra!

DNA: Vad bra att du finns till som en god vän!

Det kanske är så att all stress han upplevt har gjort att HPA-axeln inte sitter still på stolen. Denna axel är ju ledningscentralen för kroppens svar på stress och produktionen av kortisol.

Vanligen är det överskott av kortisol som indirekt leder till att HPA-axeln slår på bromsen. Inget mera kortisol bildas.

Det är en handbroms-gen som är nyckelspelare i handlingen. Den reagerar på för höga kortisolhalter och drar i handbromsen för HPA-axeln.

Forskaren: Men då måste handbroms-genen ha fungerat för han har som sagt levt med stor stress länge.

DNA: Nej, det kan vara tvärtom. Att HPA-axeln är aktiv och att kortisol är på hela tiden.

Det som händer är att ett konstant tryck av stress kan göra att omkläderskorna får panik. I detta tillstånd gör de en ommöblering av de kemsika påhängen på denna handbroms-gen. De klär på genen och de stora cementklumparna hindrar molekyler att parkera. Molkeylerna kan inte kampanja och genen blir tyst.

Som om inte det vore nog är omkläderskorna på histonerna också. Histonerna får kemiska påhäng och packas närmare varandra. DNA:t med handbroms-genen lindas hårdare runt histonerna och göms undan. Det finns nu ingen öppen landningsbana för molekyler att parkera på. Handbroms-genen är tyst för HPA-axeln. Kortisolhalterna är höga.

Forskaren: Men det låter fruktansvärt! Att gå med ständig beredskap för fara!

DNA: Ja, det är väldigt stressande. Och i en värld av stress som påminner om ett ständigt pågående krig är detta ändå en anpassning. Det är en överlevnadsstrategi att HPA-axeln ständigt är på. Det gör individen exremt snabb att reagera på fara. Man kan säga att HPA-axeln är för duktig.

Och depression är kroppens försök att spara energi och att ropa halt. Som ett svar på höga kortisolhalter har många system i kroppen nötts på och slitits ut. Till exempel immunförsvaret, hjärta och matsmältningen. När separationen kommer finns det inte någon buffert att ta av. Det blir den sista droppen som får bägaren att rinna över.

Problemet är att kortisolhalterna forfarande är höga, fast han har fått en depression och kroppen i och med det fösöker att spara energi.

Forskaren: Men går det inte att göra något åt de höga kortisolhalterna?

DNA: Jo det gör det absolut! De kemiska påhängen på handbroms-genen och histonerna är inte fast med evighetslim. Det går att backa bandet.

Forskaren: Hur går det till?

DNA: När det blir tryggt, lugn och ro påverkar den miljön också generna. Och i positiv riktning.

De kemiska påhängen på handbroms-genen och histonerna kastas överbord av omkläderskor. Handbroms-genen öppnar upp och molekyler kan parkera på genen. Den blir talande igen, och kan regerera över HPA-axeln. Den sätter stopp för kortisolbildningen.  

Forskaren: Det behövs alltså bara en fredlig miljö, så kan kortisolet minska?

DNA: ”Bara” är fel ord för en stor omställning. Det krävs en repetition av lugn och trygg miljö. Det tar tid att få omkläderskorna att rensa bort de kemiska påhängen. De har ju blivit vana med krig, och kan ha svårt för att lita på att det nu är fred.

Forskaren: Men jag undrar faktiskt egentligen vad jag kan göra för min vän?

DNA: Du kan finnas till för din vän utan krav, lugn och trygg. Som ett bevis på att freden existerar.

Forskaren: Tack mitt DNA för samtalet och rådet!

DNA: Ingen orsak, det ordnar sig säkert för din vän!

 Forskaren intervjuar sitt DNA - dag 1

Forskaren intervjuar sitt DNA - dag 2