Forskaren: Hur mår du ikväll mitt DNA, och min ständige följeslagare?

DNA: Det är strålande! Hur mår du själv?

Forskaren: Jag är glad för jag har haft en riktigt rolig dag!

DNA: Jag ser att det lyser om dig? Vad har du gjort?

Forskaren: Jag har varit på en utbildning idag. Riktigt energigivande och fantastiskt kul!

DNA: Ahaa, ditt briljanta pannben har gjort en värdering att något är kul och viktigt. Det kommer före känslan glädje.

Forskaren: Men nu blir jag förvirrad. Jag trodde att känslan kom först.

DNA: Allt sker blixtsnabbt i hjärnan. Men jag förstår att du känner dig förvirrad. Det är ändå så att pannbenet gör en värdering av vad som är roligt och viktigt, innan du känner glädje och njutning. Vad som är roligt och viktigt är förstås en subjektiv upplevelse.

Forskaren: Jasså, men hur skapas då denna känsla av glädje?

DNA: Nu får du ha tålamod med mig, för det är en flerstegsprocess i hjärnan. Som sker så snabbt att du inte kan skilja på de olika stegen.

Forskaren: Berätta, nu har du gjort mig nyfiken!

DNA: Haha, nu har ditt briljanta pannben varit i farten igen och värderat att detta var kul och viktig information.

Forskaren: Jaja, men kom till poängen, nu tycker jag att du förhalar informationen.

DNA: Förlåt, men jag måste skratta! Nu är det du som är rolig, utan att du vet om det själv. Återkommer om varför.

 Men först till hela flerstegsprocessen till din nyfikenhet.

Som du säkert har fattat nu sker en värdering av vad som är kul och viktigt i ditt pannben. Pannbenet gör tummen upp och skickar en gnista som tänder en ö i hjärnan (VTA ). Där sprakar produktionen igång av dopamin. Dopamin är ingen hemmasittare utan den rör på sig och älskar att skvallra för andra. Den springer pratsugen vidare till belöningsystemets lokal. De flesta tror att det är här njutningen och glädjen skapas. Så är inte fallet.

Forskaren: Jag har alltid trott att det var här man fick sina kickar! Vad gör då dopaminet i belöningssystemets lokal?

DNA: Det vill du bra gärna veta, va!

Det skapar ett vill ha begär. Ett begär, sug och en hunger efter att få mera av det som pannbenet värderade som viktigt.

Käre forskare, du är förresten just nu en peronifiering av vad dopaminet gör i belöningssystemet. Du är otroligt nyfiken, otålig och är på jakt efter poängen i hela den här historien. Det var därför jag skrattade åt din otålighet tidigare. Du är fångad i dopamindrivet.

Forskaren: Jahaaa, då förstår jag och det kickar mig faktiskt.

DNA: Vad kul att det gick upp ett ljus för dig!

Forskaren: Det här kommer jag säkert att komma ihåg!

DNA: Ja, det gör du nog. Och det är dopaminets förtjänst.

Forskaren: Jaså, är dopaminet inblandat i minnet också?

DNA: Exakt! Kommer du ihåg VTA, den ö som producerade dopamin? Och att dopaminet sprang till belöningssystemets lokal. Den är verkligen skvallersugen, för den rusar iväg till Hippocampus också. Där pekar den med hela handen och beordrar Hippocampus att spara informationen.

Forskaren: Men du kommer ju aldrig till själva glädjen, fast jag kände ju en kick när jag fattade vad du berättade tidigare.

DNA: Det är ditt briljanta pannben som varit inblandat igen.

Forskaren: Hur då, nu fattar jag ingenting igen?

DNA: Jo ser du, i sökandet efter logiken har Hippocampus och hans team jagat som en terrier för att få ett svar. När Hippocampus fått fatt på bytet och svaret serveras det till pannbenet. Pannbenet är en kräsen figur. Den godkänner bara bytet om det liknar den mall som den hade från början. Om det finns en matchning ropar pannbenet högt, eureka!

Forskaren: Är det nu som dopamin- terriern slutar jaga? Och går till vila?

DNA: Precis! Dopaminet drar sig undan. Istället skickar pannbenet ett bud till hedoniska hotspots.

Forskaren: Jag börjar ana vartåt det lutar. Det är där glädjen och kicken skapas?

DNA: Nu hade du allt en bra slutledningsförmåga! Dessa hedoniska hotspots sköljer över dig med opioider. Du får fatt på glädjen.

Forskaren: Är det endorfiner? Som jag får av att äta choklad. Jag tror att jag fattar!

DNA: Just det, endorfiner, bland annat. Nu har du slutat jaga och kan luta dig tillbaka och vara lycklig över att du fattar. Det är skillnaden övar att vara hungrig på mera och att vara mätt.

Forskaren: Då fattar jag varför jag känner mig så glad. Det är för att jag faktiskt förstod en del av informationen på utbildningen idag.

DNA: Haha, dina hedoniska hotspots blev aktiverade och duschade dig med endorfiner!