Änglarna sitter
med böjda huvuden
och vingar av vitt gips
i väntan

Jag minns det ofödda barnets
rörelse
när jag står
framför änglabordet

Jag klädde dig i
en blå, vit och rödrandig
sparkdräkt

Ditt skratt var
som en virvlande
mörkblå vårbäck
fylld med vitt skum

En vägg tornas upp
hårt vitt skum skymmer sikten
det svartblå havet vrider sig
den dagen du lämnade oss

Rummet svämmar över
av vita blommor
jag kastar det blåvita porslinet i väggen

En vit kista bärs under klarblå himmel
jag vägrar tänka på att du inte finns

Livet fortsätter
oförtrutet runt omkring
sekund läggs till sekund
minut läggs till minut
timme läggs till timme

Jag ser dig i vita molntussar
mot blå himmel
farmor säger att
hon ska ta väl hand om dig
jag säger att du behöver din turkosblå kanin

Sorgen förvandlas
varm saknad
rinner stilla
som en lätt uttorkad bäck
där små blå pölar
vilar mellan stenarna

Du skymtar fram i vita moln
som leker tafatt
hos en blåvinge som dansar förbi
hos en ensam blåklocka som nickar i vinden

Ditt skratt dyker upp
från ingenstans
landar i en vit skumhatt
mot mörkblått vatten

Du finns på stranden vid havet
i stiltje och blåst
i ebb och flod
under gråblå himmel
vilande mot horisonten

© Eva Hedlund fd. Langrath 2026