Jag är aldrig riktigt ensam för där på min köksö, lutad mot min lilla kamera och med en powerbank som stöd så står ju hon och ler mot mig med glittrande läppar och kärleksfulla ögon.
Det är ett slitet vykort med en bild tagen en nyårsafton för så länge sedan men sedan jag fick det har det följt mig överallt, på jobbresor som på nöjesresor ja det har till och med varit ända till Kanarieöarna. Brukade ha det i sängen på nätterna men vågar inte det längre då laminat och papper börjar vara slitna så nu får det stå på min köksö tills nästa resa.

Jag är nog lite sjuk men pratar ofta med henne genom bilden, får naturligtvis inga svar men på något sätt känner jag mig ändå nära samtidigt som tårar sakta fuktar mina ögon. Var morgon innan jobbet kysser jag hennes läppar och viskar ha en underbar dag älskling Och var kväll innan jag går och lägger mig kysser jag henne godnatt med den känslan inom mig att hon ligger där i min säng varm och trygg.. Ja, jag är nog lite sjuk i huvet men aldrig har någon i mitt långa liv fångat mig som hon, hon som för mig var min dröm och så länge vykortet och jag är hela, så länge kommer jag aldrig att vara riktigt ensam.