Med guldlockigt hår och huvudet på sned,
blev vi snart varse att himlen trillade ned.

ned den föll,
och varo det inte för din skull,
måhända jag fortfarande i livet voro,

men ack, ty för kärlekens skulle
valde jag döden framför livets dygd,

du, ja du, var värd tusen frodande ord av romantik,
ett exemplar af renässansens magi,

ack, om jag din nakna hud en sista gång fick beröra,
vore jag en klocka, tickande musik,
men offrade mitt liv för det sköra,
för könet av harmoni,

min kärlek var starkare än tusen bröders skrönor,
ty himlen trillade ner och jag blev ditt sköld,

ack, af dig skall genrationer födas,
hjärtats sista slag vore ej förgäves,

ty för dig skulle jag dö miljoner gånger om
utan att blinka,
utan att betänka dess konsekvens gentemot mig,
min kropp och min själ,

för gud kommer förlåta,
när himlen trillade ner,
och jag blev blott en sida i en historiebok