En stund!

En stilla stund!

En till och till still stund!

För själens tysta vemodtider

En still tanke!

En till och till still känsla!

Och en röd ros!

Vill ha för mig själv som död!

Till de som man saknar i sitt liv!

Till man sig själv!

Till havs segel och skogsvandring och ensamheten och tystheten!

Till de kära och nära som man har förlorat för alltid!

Till den magiska stund ändring i livet som man längtar till!

Till minnen av liv och död ensamheten och saknandet djupt i känslorna!

Till de bestulna och slocknade drömmarna i hjärtat!

Till de bestulna vackra stunderna i livet!

Till de åren som man har räknat bort ur sitt liv som förlust

En stund för sig själv bara sig själv för att grubbla och tänka om

En stund för att ångra sig för dumheterna man gjort i sitt liv!

En stund för att ta sig in och ut ur sig själv!

Man begraves levande av sina kära och nära av samhället och landet!

Som sin röst aldrig hörds och aldrig saknat aldrig existerat aldrig älskat!

Som hela världen och mänskligheten till en evig gigantisk kyrkogård!

Stilla jag stå still för evig!

Stilla liv ta mig till havs och skog och istiden!

Stilla döden du omfamna mig och ge mig min eviga stilla stund!

En still stund för att sörja sig själv!

En stund för ensamhetens skull!

En stund för att bara vara tyst stilla och ensam!