Idag har jag tvivlat på min förmåga

Att åstadkomma något av bevarat värde

Kan verkligen litteraturen åstadkomma något

Varaktigt av konkreta livsvärden??

Jag har lämnat mina ungdomliga villfarelser

Bakom mig sedan länge

De är som försvunna skuggor från det förflutna

Som ibland poppar fram i mitt medvetande

Sånt som hände för tio år sedan

I detta liv har inte längre samma betydelse

I ett sökande efter rättfärdighet och tro

En dimension av det konstnärliga skapandet

Framträder än mer klart och tydligt än igår

Var ska man hämta sin inspiration

Till det konstnärliga ifrån ?

Ens inre esoteriska andlighet,

Eller den yttre verkligheten?

Med all mängd med händelser som inträffar

I den mystiska sfären kan man vara sig själv

Om Relationer med människor ger anpassning

Till andras ideala krav och förväntningar

 Förlorar man inte något av sig själv då?

"Lev i nuet" gastar en man åt mig!

I ödmjukhet kan vi leva och må bra

Taleptox skrev

Den 20260325

<+>