Väckarklockan ringer och andetagen tystnar. Stillheten svävar ljudlöst fram genom lägenhetens mörker och sliter upp band från förr. Det ringer, det fortsätter att ringa, och tonerna fäster sig i taket och världen förvandlas till ett gungbräde.

Genom gardinerna, precis intill sänggaveln, sprider sig solens svaga sken, det som just penetrerat molntäcket. Ett barnaskrik och ett hundskalv och en äldre gubbes högljudda irritation hörs genom glasrutan. Barnet sparkar boll mot en vägg och skriker när den hamnar ute på gatan. Hunden viftar ivrigt på svansen och betraktar förbipasserande. Gubben, förargad i sitt kroppsspråk, blänger på ett par ungdomar och säger: skärp er, för fan! Kvinnan bredvid honom himlar hastigt med ögonen. Men ingenting besvärar väckarklockan.

Utanför porten, två trappor ned, står brevbäraren Jakob och gäspar och drar svetten ur pannvecken och rotar i sin väska. Trappuppgångens bittra lufthav omfamnar honom och breven och tidningarna börjar sakta matas in i brevinkasten. Han lyfter på en lucka, han blir stående. Musklerna i nacken spänns åt, koncentrationen skärps och han hukar sig ner efter en kort stund. Ett monotont ljud väller fram genom hålet i dörren, sedan förändras det och en melodi ersätter dess dystra, livlösa läte. Han ryser, vänder sig om och beger sig ut i vinterkylan. Vinden piskar honom i ansiktet. Han glömmer och fortsätter med vardagen.

I lägenheten på andra sidan väggen sitter en pensionerad brevbärare. Han läppjar försiktigt på sitt morgonkaffe och ögnar igenom den nedkylda tidningen och hör på hur byn vaknar till liv. Något stör honom, något stör hans ensamma, men så perfekta, närvaro. En melodi av något slag kramar om väggen framför honom. Det fortsätter att ringa och väckarklockan tycks inte tröttna. Allt som tiden går förvandlas de variationslösa tonerna till något betydligt större. En frustration sköljer över den överviktiga gamlingen i fåtöljen. Han ställer sig instinktivt upp och går ut i köket.

En bankman slinker igenom en smal glipa i ett glasparti och ställer sig på balkongen. En vindpust får hårstråna på hans hud att resa sig och en isande känsla springer upp i nacken. Ur fickan tas ett cigarettpaket och en röd tändare fram. Lågan ger upp två gånger innan cigaretten börjar glöda och en eufori väller över hans sköra kroppsfigur. På grannens balkong står frusna, döda växter i spruckna krukor, som förmodligen inte tagits hand om sedan sommarvindarna upphört. Genom fönstret ser han fördragna gardiner i uselt skick. När bilarna väl har avlägsnat sig från gatan under honom hör han dem, tonerna som aldrig verkar upphöra. Askan från cigaretten landar på hans sandaltäckta fötter och i samma veva beger han sig in i lägenheten igen, nästintill oberörd av grannens underliga visa.

Snöflingor börjar falla över byn. De smälter och rinner längs med fönsterkarmen och faller ännu en gång. Innanför den tunna glasrutan börjar värmen sakta kapitulera i striden mot kylan. Väckarklockan ringer ännu och dagen går.