Lars Theodor Jonsson
skidåkare och bosatt under trettio år
i en skogskoja i Alavattnet.
Född 1903 i Frostviken och död 1998
i Strömsund.

Var som framgångsrikast under 1930-talet
och gick under smeknamnet "Lappen".

Han deltog i tre olympiska spel i längdskidåkning – 1928, 1932 och 1936. Hans största internationella framgång var när han var med om att ta brons i stafett på VM 1934.

Bönderna tyckte att en same inte var värd att bli berömd, få åka runt i världen och bli bjuden överallt. "Det är för jävligt" sa de avundsjukt.

Under de sista decennierna av sin levnad påstod han att han hade sänkt sin stora prissamling i en tjärn. Men det var hans sätt att ja, vad vet jag. Ingen frågade honom om medaljerna ( för han var "lapp" som vann över "vanliga svenskar ??? ) så då drog han till med den där halvsanningen.

Medaljerna fanns ju i källaren och upptäcktes av en vän efter att Jonsson själv fått lov att flytta till hemmet en bit bort.

Då vännen också frågat honom en gång hur han tränade sa han att han fått skidorna med modersmjölken och egentligen aldrig tränade. Han hade ju för fan skidorna på fötterna dagarna i ända.

Han sa att brukade vissla som ensam ute i skidspåret. Vissla och sjunga "jag är segraren, jag är segraren".

När andra ( harar ) plogade i utförsbackarna satte han stavarna mellan benen, gick ner på huk och släppte på fri fart utan broms...med stavarna som roder.

Ensamvarg så klart men inte den sträve skogshuggartypen. Han var försiktigt inställd till nya människor men hade ett hjärta av guld så kunde man ta honom på rätt sätt, hade man sen en vän för livet.

Han gillade att vara i skogen med djuren och älskade fåglar.

Det ska nu sägas som det är. Det var samerna som fick folk i gemen att ta på sig skidor och börja njuta och tävla på laggarna.