När bittra ord, likt stormar, sliter själen,
och sprider ömma hjärtan som stoft i luften,
då måste änglarnas mjuka vingar ta ut sin rätt
och bära sorgen långt borta med mild omsorg.

Ty tal kan såra, men tal kan också läka;
en viskad sanning kan laga vad vrede har slitit sönder.
Så kan sprickor där sorgens saltade tårar stal
blomma på nytt, som gryning från mörkaste morgon.

O dödliga tunga, både dolk och omfamning –
lär oss att tala som om varje ord vore en låga,
att värma kylan, inte bränna det bräckliga ansiktet,
och lämna inget hjärta i aska, utan namn.

Ty i vänlighetens andedräkt ligger vår konst:
att lyfta, att lugna, att sy det krossade hjärtat.