Ena sekunden
spelar solen
i hjärtat
famnen fylld
med ved

andra sekunden
snubblar jag
på en takpanna
vårdslöst
lämnad utanför

faller hejdlöst
mot marken
och axeln

känner markvätan
tränga igenom
byxans tyg

ingen
förutom
domherren
hör mig
kvida