Det kostar på att vara gammaldags
i massans grupptryck i moderniteten.
Det kostar på vara stilmedveten
i poetikens postmoderna krax.

Det kostar på att vårda sin syntax
och inte hugga anarkismens beten,
den nypoetiska bevågenheten
att verka viktig med en vers av vax.

Det kostar på för gammalmanspoeten,
att inte följa sin moral till max.
Den modernistiska fertiliteten

är lockelsen att följa dagens flax,
som inte håller in i evigheten.
Jag fortsätter att vara gammaldags.