mina rum
har dina tapeter
mitt öga har din spegelbild
i fönstret hänger dina gardiner

och när jag drar ner persiennerna
så är jag uppslukad av dig

jag ligger i din mage och gråter
hoppar stampar och bär mig åt

ditt blod stryker över mig
och ifrån radion hör jag sångerna

jag står på händer mot din ryggrad
går ned i brygga för din velighet
jag ser upp emot stjärnorna i dig
och ler de stunder då du skrattar

de är att färdas i dig
medans livet går vidare
och dina telefonsamtal

är det enda som håller mig klarvaken