Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Osynlig

Känslan av panik
Mina lungor som sakta men säkert fylls med vatten
I väntan på en explosion
I väntan på att få fylla resten av min kropp
Jag sjunker längre och längre ner
Jag kämpar
Men desto mer jag kämpar
Desto ondare gör det
Jag kvävs men ingen ser

Det känns som att min arm är avkapad
Känns som att de sprutar blod åt alla håll
Som att det borde vara akut
Som att alla borde ha bråttom att hjälpa mig

Men ingen springer
Ingen har bråttom
Ingen ser det

De är inte deras fel

Men min arm är avkapad
Och ingen ser

Jag drunknar
Mina lungor väntar på att explodera

Men ingen ser
Ingen hör

Mina skrik under ytan hörs inte
Mörkret runt omkring mig
Som blivit en del av mig
Drar sig med mina rop på hjälp




Fri vers av Amy13
Läst 25 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2026-04-05 20:59



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Amy13

Senast publicerade
Osynlig
Halloween
* Se alla